Ett litet hejdå

Det här är då mitt avslutande inlägg på den här bloggen. Kanske så kommer det något mer om något spännande händer angående Frankrike, men vi får se om det kommer uppdateras här eller inte.

Jag ville också bara tacka lite här för mina trogna följare, bland annat mina föräldrar, som ibland redan dagen efter hörde av sig hos mig och bara sa: “Du jag läste ditt nya blogginlägg…”. Tack för er då jag inser att det är faktiskt folk som läser det här.

Nu kommer jag fortsätta njuta av mitt sommarlov! Hejdå!

Processed with VSCO with hb2 preset

Annonser

Om du kunde ha ändrat något på ditt utbytesår vad skulle du ha ändrat?

Mitt sista riktiga inlägg för den här bloggen på ett tag. Jag tänkte besvara en till fråga som jag har blivit frågat några gånger den senaste tiden. Frågan lyder följande: Om jag hade kunnat ändra något, skulle jag ha gjort det? Frågan är ju svår i sig. Jag vet ju att så fort jag skulle ändra en liten detalj i det hela skulle det inte ha varit samma sak i slutändan. Det fanns dock vissa grejer jag vill nämna just när det gäller den här frågan.

I början, just när jag fick min placering var jag lite tillbakatagen. Tanken att åka till Alsace, länet i Frankrike som ligger så nära Tyskland man kan komma samt att det brukas kalla ibland som “Tyskland, fast inte längre” gav mig lite funderingar. Skulle det här ändå bli som jag hade tänkt mig? Skulle det bli svårare att lära mig franska på grund av det? Skulle jag bara få bo i ett annat slags Tyskland och inte alls få uppleva det “riktiga” Frankrike? Frågorna som jag ställde mig själv var ju inte dumma, men ändå helt onödiga. Bara för att jag skulle bo i gränsen av Tyskland skulle jag ju inte bo i Tyskland. Visst fanns det många likheter mellan Tyskland och Alsace, men det gjorde inte mitt utbytesår värre för det. Mest antagligen gjorde det året till och med väldigt mycket bättre än det kunde ha varit någon annanstans. Men vem vet det egentligen? Jag är i alla fall otrolig glad över alla människor jag har mött i Alsace och allt jag har upplevt där.

Något annat jag ville prata om här var utbytesorganisationen i Frankrike. Nu hoppas jag att ni inte förstår mig fel, jag kan bara säga goda ting om Explorius, alltså min organisation här i Sverige, men det är organisationen i Frankrike jag pratar om. JEV, det är så den heter, var verkligen inte någon organisation jag skulle rekommendera. Faktiskt skulle jag mer rekommendera att ta er så långt bort ni bara kan från den. Nu tyckte jag faktiskt väldigt mycket om min kontaktperson jag hade största delen av mitt år, men från allt jag har hört, men även upplevt kan jag bara säga: snälla ta inte den här organisationen. Visst kan man inte säga att en organisation är 100% dåligt men jag kan säga att nästan alla mina bemötelser jag hade med dem har jag gått ifrån med en klump i magen. De har varit otrevliga, hemska och sett ner på mig varje gång jag har pratat med dem. Jag, och många andra utbytesstudenter med, hade uppfattningen att det de brydde sig åt var mer pengarna än deras studenter. Så ja, om jag hade vetat detta i förhand skulle jag inte ha valt Explorius som organisation utan en annan just för att undvika min franska utbytesorganisation.

Jag nämnde det redan i förra avsnittet, men ni vet ju säkert att jag bytte värdfamilj i mars. Det är något jag väldigt gärna skulle ha ändrat på, men sedan vet man ju inte hur det skulle ha blivit. Jag är i alla fall väldigt nöjd med familjen jag fick sedan i slutändan och inser att om jag inte hade fått problem med min första värdfamilj skulle jag aldrig fått vara i den andra så jag är ändå ganska så glad att jag blev av med min första värdfamilj.

Det var alla saker jag ville nämna för det här blogginlägget så hoppas att det var lite lagom intressant för er.

Processed with VSCO with hb2 presetProcessed with VSCO with hb2 presetProcessed with VSCO with hb2 presetProcessed with VSCO with hb2 presetProcessed with VSCO with hb2 presetProcessed with VSCO with a6 presetProcessed with VSCO with hb2 preset

Processed with VSCO with hb2 presetProcessed with VSCO with hb2 preset

 

Att göra i Strasbourg

Strasbourg är ju ändå ett ganska populärt resemål, så jag tänkte att det skulle vara en bra idée att skriva lite om mina favoritställen i Strasbourg. Så utan att längre dröja får ni det, men jag varnar er. Det här kommer att bli ett långt inlägg.

Att äta

Processed with VSCO with hb2 presetProcessed with VSCO with hb2 preset

51 rue du fossé des tanneurs – 67000 Strasbourg

Mitt första kafé jag någonsin åkte till i Strasbourg var “What the Cake?”. Det här är ett litet hipster kafé som bjuder på bland annat väldig goda wraps (kan verkligen rekommendera den veganska wrapen) och varm choklad som skulle kunna ses som konstverk och, vänta här, jag kan ju verkligen inte glömma deras underbara cupcakes?

Processed with VSCO with hb2 preset

1 rue de la grange – 67000 Strasbourg

American BREAK”. Om ni gillar donuts, så ska ni dit. Punkt. Det finns inte så mycket mer att säga verkligen. Killen som jobbar där och har grundat stället mitt i Strasbourg är fett skön och har en väldig bra humor när man ser Dexter och simpsons som utsmyckar väggarna.

Processed with VSCO with hb2 presetProcessed with VSCO with hb2 preset

13 rue de la première armée – 67000 Strasbourg

Och nu till “Oh My Goodness”. Det här lilla kafét är mest känd för sin lemonad som både är god under sommaren och vintern men jag själv har mest börjat älska det här stället då allt känns mer personligare.

Processed with VSCO with hb2 presetProcessed with VSCO with hb2 preset

13 rue des francs bourgeois – 67000 Strasbourg

18 rue des bateliers – 67000 Strasbourg

Nu till en absolut favorit: “Bagelstein”. Tänk dig lite som Subway, men tusen gånger godare. Istället för lite tråkig bröd får du en bagel med väldigt goda alternativ som pålägg, tro mig. Sedan är ju också deras desert otrolig goda och det är ju väldigt få som har fått mig att skratta så mycket när jag har ätit lunch.

Att besöka

Processed with VSCO with hb2 presetProcessed with VSCO with hb2 preset

Ett stort tips är ju att om du ska åka till Strasbourg så åker du så att du är där en heldag under en av de första söndagarna varje månad. Då hittar ni nästan alla museum öppna gratis åt er. Något annat som är gratis just då är att ni kan gå upp för den stora katedralen vilket jag gjorde den allra första söndagen i Strasbourg.

Processed with VSCO with hb2 presetProcessed with VSCO with hb2 preset

Något annat att besöka är “Parc de l’Orangerie”. En väldig stor men samtidig mysig park som är stället alla som bor i Strasbourg åker till när det börjar bli sommar. Kan rekommendera det väldigt mycket då ni behöver ta en liten paus från upptäcksfarten.

Att se

Processed with VSCO with hb2 presetProcessed with VSCO with hb2 preset

Om ni nu råkar vara i Strasbourg under december månaden är det ju ganska självklar att ni ska se på julmarknaden. Den är otrolig stor och genomtänkt och verkligen värt att se. Hoppas bara att ni inte går vilse.

Processed with VSCO with hb2 presetProcessed with VSCO with hb2 preset

Det Europeiska parlamentet är bara ett måste att se. Nu vet jag inte hur ofta man kan komma in och gå en rundtur men det är det verkligen värt.

Processed with VSCO with hb2 presetProcessed with VSCO with hb2 preset

Den endaste nationella teatern i Frankrike (förutom i Paris) ligger i Strasbourg. Jag själv har ju varit där flera gånger med skolan som ni kanske har läst och har ju alltid tyckt om det. Det är verkligen värt att se ett teaterstycke där, tro mig.

Att shoppa

Processed with VSCO with hb2 preset

Le Leopard: 8 rue des veaux – 67000 Straßburg

FROC N ROLL: 10 rue Munch – 67000 Straßburg

Jag kan rekommendera två Second Hand butiker i Strasbourg: “Froc ‘n Roll” och “Le Leopard”. Medans ni kan hitta märkeskläder vid den förstnämnda samt fett coola Doctor Martins etc. kommer det vara lite svårare med Le Leopard men det kommer vara ännu mer värt det. Har hittad de snyggaste grejerna i min garderob där. Skojar inte.

Det var allt om Strasbourg från mig, jag hoppas det hjälpte någon utav er där ute och att det här inte var helt onödigt att skriva från min sida.

Hur känns det att vara tillbaka?

Det har gått nästan 3 veckor sedan jag har kommit hem och jag har börjat skriva på mina sista inlägg på den här bloggen. Frågan jag har fått mycket nuförtiden är just den som är skriven där uppe: Hur känns det att vara tillbaka?

Det är svårt att besvara denna fråga. Jag brukar bara svara att “Ju, men det känns bra att vara tillbaka” och sedan låta det vara. Folk brukar kolla på mig lite konstig när jag säger så då de förväntar sig så där pytte lite mer än det. Jag inser varför folk tycker att det är lite konstig att bara svara sådär kort, men sedan kan jag inte fatta varför de frågade.

Liksom att fråga mig hur det har varit att åka hem, att åka ifrån ett helt liv som jag har byggd upp där, ifrån vänner och familj, ifrån en stad jag älskar och även från den personen jag var där anser jag själv att vara en ganska lat grej att göra. Varför då? För att bara en väldig liten del av de som frågar mig detta vill faktiskt få höra vad som har hänt och hur det känns. De flesta tycker bara det är en artighetsgrej att göra likaså det är att fråga “Hur mår du?” och inte bryr sig om svaret.

För om jag faktiskt ska förklara hur jag mår efter att ha åkt ifrån Frankrike kan jag antingen besvara i en mening så att du kollar på mig frågande och undrar varför jag inte berättar mer eller jag kan prata timmar om hur det har varit att komma hem.

Liksom hur ska jag förklara att dagen jag åkte hem grät jag inte förrens jag satt i bilen i Sverige med mina föräldrar och insåg först då att det var över? Hur ska jag förklara varför jag inte hängde med de andra svenskar på flygplatsen, då de påminde mig för mycket om allt som hände i början i Paris? Hur ska jag förklara att även om det kanske inte var det perfektaste året var det ändå det bästa jag någonsin har haft? Hur ska jag förklara allt detta före du kanske har sagt riktig hej till mig eller jag har fått krama om dig efter inte ha sett dig i 10 månader?

För att det var allt annat än lätt att lämna Frankrike. Så varje gång du frågar mig hur det känns att vara tillbaka kommer alla de här känslor upp igen och det blir helt enkelt lättare för mig att bara säga: “Ju, men det känns bra att vara tillbaka”.

Många säger att jag inte borde oroa mig, att jag ju kommer att åka tillbaka, att jag får besök snart osv. men det de inte förstår är att det aldrig kommer att vara samma sak. Jag kommer aldrig bli en utbytesstudent igen på det sättet i Strasbourg. Det har sina bra sidor men också många dåliga.

Det här är något de flesta inte förstår då de aldrig har varit i samma sits, vilket är varför jag ville dela med mig. Jag menar inte att vara en liten unge som tycker synd om sig själv, även om det kan verka som det. Jag vet hur privilegierad jag är för att ha fått uppleva det här. Jag vill dock påminna att när du ställer mig den här frågan har jag kanske inte bara bra minnen från mitt utbytesår, som till exempel dagen jag åkte hem till Sverige. Det är också bra så då det skulle vara för tråkigt med bara bra minnen, men om jag svarar enkelt och kort så som: ”Ju, men det känns bra att vara tillbaka” så vet du lite mer varför jag gör så.

IMG_7081.JPG