Hur känns det att vara tillbaka?

Det har gått nästan 3 veckor sedan jag har kommit hem och jag har börjat skriva på mina sista inlägg på den här bloggen. Frågan jag har fått mycket nuförtiden är just den som är skriven där uppe: Hur känns det att vara tillbaka?

Det är svårt att besvara denna fråga. Jag brukar bara svara att “Ju, men det känns bra att vara tillbaka” och sedan låta det vara. Folk brukar kolla på mig lite konstig när jag säger så då de förväntar sig så där pytte lite mer än det. Jag inser varför folk tycker att det är lite konstig att bara svara sådär kort, men sedan kan jag inte fatta varför de frågade.

Liksom att fråga mig hur det har varit att åka hem, att åka ifrån ett helt liv som jag har byggd upp där, ifrån vänner och familj, ifrån en stad jag älskar och även från den personen jag var där anser jag själv att vara en ganska lat grej att göra. Varför då? För att bara en väldig liten del av de som frågar mig detta vill faktiskt få höra vad som har hänt och hur det känns. De flesta tycker bara det är en artighetsgrej att göra likaså det är att fråga “Hur mår du?” och inte bryr sig om svaret.

För om jag faktiskt ska förklara hur jag mår efter att ha åkt ifrån Frankrike kan jag antingen besvara i en mening så att du kollar på mig frågande och undrar varför jag inte berättar mer eller jag kan prata timmar om hur det har varit att komma hem.

Liksom hur ska jag förklara att dagen jag åkte hem grät jag inte förrens jag satt i bilen i Sverige med mina föräldrar och insåg först då att det var över? Hur ska jag förklara varför jag inte hängde med de andra svenskar på flygplatsen, då de påminde mig för mycket om allt som hände i början i Paris? Hur ska jag förklara att även om det kanske inte var det perfektaste året var det ändå det bästa jag någonsin har haft? Hur ska jag förklara allt detta före du kanske har sagt riktig hej till mig eller jag har fått krama om dig efter inte ha sett dig i 10 månader?

För att det var allt annat än lätt att lämna Frankrike. Så varje gång du frågar mig hur det känns att vara tillbaka kommer alla de här känslor upp igen och det blir helt enkelt lättare för mig att bara säga: “Ju, men det känns bra att vara tillbaka”.

Många säger att jag inte borde oroa mig, att jag ju kommer att åka tillbaka, att jag får besök snart osv. men det de inte förstår är att det aldrig kommer att vara samma sak. Jag kommer aldrig bli en utbytesstudent igen på det sättet i Strasbourg. Det har sina bra sidor men också många dåliga.

Det här är något de flesta inte förstår då de aldrig har varit i samma sits, vilket är varför jag ville dela med mig. Jag menar inte att vara en liten unge som tycker synd om sig själv, även om det kan verka som det. Jag vet hur privilegierad jag är för att ha fått uppleva det här. Jag vill dock påminna att när du ställer mig den här frågan har jag kanske inte bara bra minnen från mitt utbytesår, som till exempel dagen jag åkte hem till Sverige. Det är också bra så då det skulle vara för tråkigt med bara bra minnen, men om jag svarar enkelt och kort så som: ”Ju, men det känns bra att vara tillbaka” så vet du lite mer varför jag gör så.

IMG_7081.JPG

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s